En fin fin fisk

Sommaren börjar verkligen lida mot sitt slut och av någon konstig anledning känner man att havsfisket börjar mattas av. Så är det naturligtvis inte utan september är prime time för många utav våra salta polare och mellan det kommande sötvattensfisket så drar sundet snart igång på allvar. För att runda av västkustfisket för året så satte jag mig i bilen tillsammans med Marc Westrin en spontan fredagseftermiddag.

Det blev snabbt lördag morgon och vi kröp ur bilen med krökta ryggar. Det är inte alltid optimalt att sittsova i bilen, men denna natt fick det bli så. Idag stod det berggylta på menyn och trots sega ryggar så gav vi oss iväg för att köpa räkor och lite frukost. Vädret var optimalt och ute på klipporna gjorde en ljum sensommarbris oss sällskap i takt med att vi tacklade upp vår utrustning.

Många föredrar flötmete efter berggylta, men personligen tycker jag att bottenmetet är överlägset. Det är fruktansvärt roligt och dödligt effektivt. En simpel pater-noster rig med slangsänke på 40-60 g och en relativt stor och vass krok är den rätta medicinen. Den här gången hade vi valt att fiska områdena runt Smögen och taktiken var att fiska någorlunda aktiv i jakt på större gyltor. Fisken var verkligen i stöten och redan vid andra platsen så kom vi i kontakt med bättre fisk. Efter hyfsad berggylta till mig och en finfin blågylta till Marc så började storleken helt plötsligt trappas av. Vi tog tillfället i akt och satte oss i en klippskreva och grillade lite korv i solen. 

Marc fina blågylta!

Sjukt vackra fiskar

En bättre lunch i lä från vinden.

Berggylta 920g. En i mängden av gyltor vi fick den dagen. Men fan va snygga de är!

¨Efter lunch så gav vi oss vidare till en plats där vi skulle stanna för resten av dagen. Det var ett lite grundare område och den större fisken verkade finnas på ca 4-5 m djup. Vi fick ett par fina fiskar på en cocktail av räka och snäckor innan det verkligen bar av. Jag får ett stenhårt hugg och känner snabbt att fisken är schysstare. Den avslöjar sin storlek genom tre stenhårda rusningar och låter drennanklingan göra skäl för sitt namn. När fisken vältrar sig i ytan så ser vi snabbt att det är en riktigt fin gylta som tagit min agnade krok. Marc får fart och kommer hoppandes mellan klipporna med håven i högsta hugg och fisken kan landas, fint och försiktigt. Vi blickar ner i håven och tittar på den enormt vackra gyltan som ligger där och ler mot oss med sina överdimensionerade silikonläppar. En mörk fisk som slår i svart och orange med små turkosa inslag., jävlar va vacker den är.

Resans största.

En sanslöst vacker gylta på 1525g.

Vi väger fisken till 1525g och efter en superfin release så kan vi börja fiska igen. Ett par fiskar strax under kilot får möta håvnätet innan det var dags att ge sig av igen.

September är en underskattad månad och skulle ni åka upp till västkusten runt den tiden nästa år, så ses vi antagligen där.