I helgen körde jag och min gode vän Alexander Björk en spontanare till Älvkalreby för att avnjuta lite höstfiske. Redan när Alexander blinkade in vid trafikplatsen längst E4an, kändes det riktigt jäkla bra. Rapporterna från tidigare veckor var fenomenala och oddsen var verkligen på vår sida.

När vi sladdade in på parkeringen för att kolla in vattenståndet blev vi lite smått överraskade, det gick nämligen enormt mycket vatten i älven. Den goa känslan byttes ut mot en gnagande oro och det vart inte många timmars sömn den natten. Redan vid 05:30 var vi på plats och såg att vattnet var precis lika högt som kvällen innan, och det gick i en rasande takt. När vi köpt våra kort för helgen var det bara sätta igång, nu skulle det nötas.

Många timmars resultatslöst fiske fick oss att inse att flötmete var medicinen, och kanske skulle ge oss ett bra slut på resan. Så vi valde att fokusera på det under sista dagen. När helgen passerat var vi trötta, smått besvikna men samtidigt euforiska och fantastisk glada. Ett komplett fiasko hade under sista dagen betalat sig tillbaka och gett Alexander en flötmetad id på 3230 g. En sjuk fisk från dalälven och en oerhört vacker skapelse att beskåda, fota och returnera. Utöver det lyckades vi ändå landa en handfull vimmor, björknor, mörtar, stämar och ett oräkneligt antal bronsplåtar i tvåkilosklassen.

Älvkarleby är en otrolig plats, full av överraskningar och jag rekommenderar alla som inte varit där att åka dit. Trots segt fiske så finns det alltid möjligheter, så länge man nöter på och hittar ”metoden för dagen”.

Skitfiske på er!