Svenskt rekord?

Jag har under flera år gått och klurat på möjligheten att fiska kokanee i Sverige. Det är en stationär variant av den havsvandrade nordamerikanska laxarten sockeye, på svenska kallad indianlax.I sötvatten blir den vanligtvis inte mycket större än halvkilot men anses vara en mycket fin sportfisk med många hängivna anhängare. I Sverige sattes den ut i ett antal vatten på 50- och 60-talet men mig veterligen har inget rekord någonsin registrerats. På de flesta platser dog laxarna ganska snabbt ut, men i ett par fall har det rapporterats förekomst av lyckad lek även senare i tiden. Frågan var om de fortfarande fanns kvar?

En stilla jämtländsk tjärn

I sommar blev det äntligen tillfälle att testa. Efter 90 mil enkel resa kunde jag med spöt i näven snubbla ur bilen. Tjärnen låg helt stilla, bortsett från dom stora stim elritsa som följde mina fotspår för att äta av det som virvlat upp från botten när jag smög längs de brant sluttande stränderna. Just som tvivlet börjat sätta in bockade sig mitt lätta spö för en vilt kämpande laxfisk. I vattnet såg den större ut än jag förväntat mig, säkert en bit över halvkilot. Den kämpar hårt på kort lina och drar ut i en rusning ner mot botten där den går fast i ett sjunket träd. Helvete.. Tappade jag precis ett Svenskt rekord? Vad kan det annars ha varit?

Följande timmar fiskar jag maniskt. Mystiska silverblanka fiskar hånar mig med jämna mellanrum genom små hopp och vak.

Nordamerikanska taktiker. Krydda med en maggot och pilka hem. Glidande riggning, annars skakar dom sig loss!

Detta initiala misslyckande följs av en stenhård satsning på 4 dagar, där jag slutligen lyckades landa 8 stycken indianlaxar. Tyvärr ville den stora fisken över halvkilot inte hugga igen. Istället är det tydligt att snittet på de vuxna fiskarna är dryga 2 hg. Trots detta bjuder samtliga på otroligt kul fighter med många vilda hopp och huvudskakningar. Jag har aldrig varit med om en fisk som varit svårare att behålla på kroken!

En standardlax i tjärnen. 230 g.

Toppfisken vägde in på 260 gram och högg tidigt en morgon. Innan vittnen till vägning hade vaknat så hann den tappa 10 gram. Vågen är alltså nu inskickad för kontrollvägning hos sportfiskarna för vikten 250 gram och jag håller tummar och tår att den visar sig stämma. I så fall kniper det en åtråvärda titeln som det viktmässigt lättaste sportfiskerekordet i listorna.

En bjässe på 250 gram. Kan bli rekord.

Fisket skedde som ett provfiske i Ragunda FVO och det finns ännu inga kort att köpa till tjärnen, men i skrivande stund tas det fram regler för ett fiskekort som skall ta hänsyn detta mycket speciella fiskbestånd och dessa ganska känsliga indianlaxar. Så för den som är intresserad av att själv försöka ta ett rekord på indianlax kommer chansen förhoppningsvis finnas inom en inte allt för avlägsen framtid.