Ibland är livet perfekt på det där sättet som bara en fiskare kan förstå, den här bilden illustrerar ett sådant tillfälle väl.

Filip Rubin och hans vapendragare Daniel Silverberg har fiskat efter Tunbyholmsjöns karpar med fantastiskt resultat. Här kommer Filips berättelse:
Efter ett par år med lite mindre fiske då tiden istället har ägnats åt jakt och jobb så har det så välbekanta fiskesuget kommit tillbaka. Mycket tack vare ett samtal i vintras från Ola Hansson som erbjöd en plats i det nybildade syndikatvattnet på Österlen, Tunbyholmsjön.

Jag har gjort ett par pass i sjön under året, men även fiskat på lite andra platser och då tillsammans med Danilel Silverberg. Tillsammans så har vi haft både med- och motgångar samtidigt som vi har planerat för framtiden och smidigt stora planer. På grund av andra aktiviteter i våra liv så har det varit svårt att få till något mer än bara nattpass, men planen har varit att vi skulle få till ett dubbel pass innan säsongen var över. Jag ville få det avklarat innan klövviltsjakten med hundarna drar igång och ”Silver” ville försöka hinna med det innan den stundande Karpresan till Polen. Sagt och gjort,  det tilltänkta dubbelpasset planerades till veckoslutet förra veckan. Tanken var att vi skulle prova en för oss ofiskad sjö, men som så många gånger förr så fanns inte tiden till att göra dom rekognoseringar som vi ville ha gjorda innan vi gav oss på det vattnet. Så valet föll istället på syndikatvattnet.

Stilla, lugnt och vackert. Livskvalité helt enkelt.

Vi mäskade rätt så kraftigt två dagar innan fisket för att öka på chanserna lite, första mäskningen innehöll både partiklar, pellets och boilies. Medans andra mäskningen bara gjordes med boilies. På torsdags eftermiddagen så stod vi och blickade ut över sjön, vart spöna skulle placeras var bestämt redan vid första mäskningen, tyvärr hade SMHI återigen spått fel, vinden hade vänt. Men vi hoppades att fisken skulle gå in på mäskområdet ändå.

Efter utläggning av spöna och iordningställning av Bivvy så var det naturligtvis dags för den obligatoriska grillningen. ”Mat hugget” uteblev, vi fick istället vänta tålmodigt tills klockan elva på kvällen innan den första fisken fattade tycke för en Snowman som ”Silver” hade på sitt höger spö. Fisken var en väldigt vacker linjär spegel som tyngde vågen till strax över tio kg.

Daniel med en snygg 10+spegel. Grattis!

Efter att den var landad, fotad och återutsatt så satt vi kvar ute vid spöna en stund och lyssnade på naturen och det vildas ljud. Norr om oss så hade vi en Kronhjort som mäktigt och imponerande brölade för att tala om för sina rivaler att det var hans område. Ute på en av uddarna så var det två vildsvin som inte verkade vara överrens om vem som var starkast. Med dessa stämmor ekande i natten så intog vi våra sängar för att två timmar senare bli väckta av mitt vänsterspö. En spegelkarp på dryga 9 kg hade tagit betet och bjöd på en härlig nattfajt.

Filip med en Tunbyholmskarp på nio pannor. Härligt

Nästa hugg kom klockan tre på morgonen, då var det återigen ”Silver” som höll i spöet, denna fisken var en av sjöns mindre invånare som har framtiden för sig. Därefter så var det lugnt, men lagom till den sena frukosten vid elva snåret så tog åter mitt vänster spö ton. Efter en hyfsat bra fajt så kunde slutligen ”Silver” sluta håvgarnet runt en spegel som inte bara innebar sjörekord utan även en putsning utav mitt personbästa, 14.420 g.

Filip med sitt nya PB! Supergrattis till en fantastisk spegelkarp på över fjorton kilo.

Denna fisken fick avsluta våra fångster, vi låg kvar en natt till men utan att ha så mycket som ett pip i larmen. Men trots det så var det med glada miner vi plockade ihop i regnet på lördags förmiddagen.

Redan nu så smids nya planer inför nästa satsning, och det är väl knappast hugget i sten att det inte blir fler pass i år, trots att jakten snart drar igång…

/Filip Rubin