Vi följer upp Antons mycket uppskattade artikel "Strategi för storgädda i strömmande vatten" med en artikelserie om bottenmete efter gädda. I del 1 kommer vi att gå igenom lite om tankarna bakom bottenmete efter gädda. Varför ska man välja att bottenmeta och inte flötmeta gädda under årets kallare månader och vad gör denna metod så effektiv?

bottenmete_efter_gadda

När hösten kopplar sitt sedvanliga grepp om vårt avlånga land och vädret börjar bli allt annatän behagligt för normala (läs: icke fiskande) personer börjar det åter vankas gäddfiske för oss frälsta gäddmetare. Det är nu man börjar damma av sin gäddmeteutrustning som har fått stå till sidan under sommarens varma månader när andra fisken känts mer aktuella. Det är äntligen dags att för den frustrerande jakten på betesfisk som man i sedvanlig ordning påbörjar alltför sent. Det är äntligen dags att sitta uppe alldeles för länge kvällen innan ett fiskepass och studera lågupplösta djupkartor på internet. Jämföra vädersiter som ändå aldrig stämmer och lägga upp taktiken för kommande dagar som ändå aldrig blir som man planerat. Det är också under denna underbara tid som jag tycker att bottenmete är en ypperlig taktik för att överlista de köldstela gäddorna.

Jag ser många fördelar medBottenmete efter gädda bottenmete gentemot flötmete eller flötestrolling under de kalla årstiderna. Det vore en lögn om jag påstod att en stor fördel inte var att man kan sitta ihop krupen i en bekväm stol i sitt shelter och dricka kaffe medan vinden och det snöblandade regnet piskar mot tältduken. Men det finns givetvis fler fördelar.

När vattentemperaturen sjunker och börjar närma sig nollan påverkas gäddan av detta. I riktigt kallt vatten är gäddan ofta mindre aktiv med få och korta huggperioder, försiktigare hugg och är ofta mer benägen att spotta betet vid minsta motstånd. Jag upplever det ofta som att man behöver ge gäddan betydligt mer tid att inspektera betet och truga den till ett hugg. Det är sällan, för att inte säga aldrig, man ser en mört som flyr upp i ytan med en gädda efter sig som en torped under de riktigt kalla månaderna. Något som inte är allt för sällsynt när vattentemperaturen är lite högre.
Den absolut främsta fördelen med bottenmete gentemot flötmete när det är kallt i vattnet är som jag ser det att jag kan presentera mitt bete på en bestämd plats och på ett bestämt avstånd från botten utan att betesfisken kan simma bort från området. Om jag skulle ha flötmetat samma plats hade betesfisken förmodligen simmat bort från området så fort den kom nära en gädda. Risken är att det hade resulterat i en missad fisk när man fiskar på en slö köldstel gädda, hur många gånger man än upprepat driften över området.
Som jag tidigare nämnt stannar av naturliga skäl inte en mört kvar bredvid en gädda längre tid än nödvändigt. Av den anledningen kommer därför en flötmetad mört att simma bort från en gädda så fort som bara möjligt. Jag ska inte påstå att en bottenmetad mört mer än gärna simmar jämsides med en gädda. Det fina med bottenmete är däremot att den inte har mycket till val än att stanna kvar där jag valt att placera den. Den kan alltså simma i närheten av en gädda under mycket längre tid och ger därmed gäddan den extra tid den kan behöva för att bestämma sig för att hugga.

Det är även lättare att presentera ett bete på rätt avstånd från botten och därmed på rätt avstånd från gäddan med ett bottenmete.Även om man anser sig ha bra koll på sitt vatten och djupet där man fiskar så kan det vara svårt att veta det exakta djupet på platsen man fiskar. Det är extra påtagligt om man fiskar från land och inte kan använda sig av ekolod. Med ett
bottenmete bestämmer man avståndet räknat från botten som gaddhuvudbetesfisken ska simma på till skillnad från flötmete där jag bestämmer avståndet från ytan som betesfisken ska simma på. Med ett bottenmete vet jag alltså att fisken kommer att befinna sig på ett visst avstånd från botten varesig det är en eller tio meter djupt där jag fiskar. Detta kan vara speciellt skönt att veta när man fiskar i nya vatten och flyttar runt mycket för att hitta fisken.

När det är kallt i vattnet kan det vara direkt avgörande att betesfisken presenteras så nära botten som möjligt då fisken ofta drar sig från att stiga några längre avstånd för att ta ett bete. Ett bottenmete öppnar också upp möjligheten att presentera ditt bete nära features som annars kan vara i det närmst omöjliga att fiska nära utan att riskera ett bottennapp från helvetet. För mig är mycket av charmen med fiske i allmänhet och bottenmete i synnerhet att försöka läsa av ett vatten så bra som möjligt. Att lokalisera det där strömläet som uppstår bakom ett sjunket träd, placera bottenmetet med precision på platsen, se på spötoppen när fisken börjar bli stirrig och sen höra nappalarmet pipa till och baitrunnern dra iväg. Det är inte mycket som slår en landad fisk när man verkligen haft en baktanke med det man gjort.

Finns det då inga nackdelar med bottenmete? Jodå, precis som med de flesta metoder finns där även nackdelar. En stor nackdel är att man täcker av en relativt liten yta med ett bottenmete. Det är betydligt lättare att täcka av större ytor med en flötmetad eller flötestrollad betesfisk.
Om jag ska fiska i ett nytt vatten börjar jag därför ofta med att med antingen flötestrolling eller flötmete då jag kan täcka av betydligt större områden och oversvamninglokalisera fisken med dessa metoder. Det är därför att rekommendera att tänka både två och tre gånger när man väljer plats där man tänker bottenmeta. Det kan ofta vara långt mellan platserna som lämpar sig för bottenmete och en plats som kändes bra på förmiddagen kanske inte känns lika bra på eftermiddagen, så välj plats med omsorg!

Detta var en liten introduktion kring bottenmete efter gädda. I nästa del går vi igenom lite av den utrustning man behöver vid bottenmete och några användbara tackel till detta fiske.

//Christian Englesson